Är jag förvånad? Nej det är ju mitt liv vi snackar om
Så jävla typiskt mitt liv. Förstår seriöst vrf folk ger upp tillslut och tar livet av sig. Motgång efter motgång efter motgång suger. Vad fan är meningen med livet egentligen? Eller föddes jag utan mening för att bara finnas till så att andra kan ha roligt åt mig? Börjar tro att det är så.
Pappa skulle till ögonläkarn idag. Så jag ringde nu ikv för att höra hur det gått och om det då gått bra höra om hunden. Pappa ska opereras igen! :( va faaaaan! Tycker riktigt synd om pappa och sen vet jag att det är KÖRT med hunden då. KUL.
känns som hela min värld bara rasar samman gång på gång.
Upp på detta åker Lucky imorgon. Det kändes helt okey innan och känns väl okey fortfarande, men allt kändes okey pga att jag verkligen hoppas på hunden och för att jag vet att han får det bra.
Han gick så jävla fint idag! Allt jag jobbat med föll verkligen på plats idag! Han kom upp jättefint själv i formen efter att ha ridit fram, utan att försöka jobba upp honom. Sen när han väl arbetade där uppe var har mjuk och fin hela tiden och bet sig inte fast i bettet som han gjort innan när han blir trött. Det var ngn gång han blev lite stelare, men efter några travsteg till var han mjuk å fin igen.
Den känslan kommer jag definitivt ta med mig vidare i ridningen!
Så nu ska jag gå å gräva ner mig och komma fram den 9 mars...
