tomt.
Är det såhär det känns när man börjar inse att man aldrig mer ens kommer att få se honom?
Går inte å beskriva känslan, men den är hemsk.
Det sjuka är ju att jag verkligen inte insett det än heller att han e borta för alltid. Det börjar ju gå upp för mig så smått, men jag tror fortfarande varje dag att han ska komma inkörande på parkeringen...
- You took a piece of my heart.
Jag känner mig störtlöjlig. Men det bara är såhär.. :/
Kommentarer
Trackback
