Analysering och fundering
Ja det är vad jag ägnar mig själv åt under arbetsdagens timmar. Vad annars kan man göra?
Nu är det så att denna gången är det inget sms, inget samtal, ingen annan person som jag analyserar.
Det är mig själv.
Jag har "stängt av" så länge(?) nu och det känns då konstigt att kaaaanske släppa in en annan människa nära inpå.
Jag kan liksom inte heller förstå det här med att tycka om någon, förstår inte hur man kan längta efter någon osv. . . Det låter helknäppt jag vet.. och jag är livrädd för att jag ska tröttna efter ett tag. På personen alltså.
Djur består, men människor kommer och går.. Så har mitt liv sett ut de senaste åren.
De människor som jag hållt fast vid och som jag trivs fasansfullt bra ihop med är få men värda att nämna vid namn.
Sandra, Camilla, Angelica, Caroline, Cecilia(Hon har kommit och gått lite ;) ) Sen har vi då Tina som utökat denna skara, men som är en nyare bekantskap. Till er kan jag berätta allt och jag vet att ni alltid kommer finnas även om det kommer perioder när man glider ifrån varandra.
Jag har fruktansvärt svårt att lita på människor. Genom saker man gått igenom under åren har man fått lära sig att alla är inte vad de utger sig för att vara och de människorna har jag inte mycket till övers för.
Helst säger jag upp kontakten med dem, men ifall det krävs kan jag vara lika falsk tillbaka som de är mot mig för att stämningen runt omkring ska vara god och för att det inte ska bli ett stort pådrag ikring det hela. Hela världen behöver ju inte veta.
Jag gled iväg lite från ämnet kände jag, men det jag nyss skrev är sannerligen aktuellt. tyvärr. Detta fall är inte så dramatiskt som det kan låta, men det får en att inte må på topp alla dgr!
MEN så träffade jag ju en som fått mig att glömma allt jobbigt och bara njuta och vara mig själv just då. MEN man vet ju aldrig hur saker kommer att bli och med min (o)tur vet jag att det är djuren som består...
Turen borde ju vända någon gång säger de. Fram tills att det verkligen blir bevisat kommer jag förbli känslokalla-Hanna. Det är jobbigt för jag är inte sådan. Jag TYCKER OM och jag VISAR det. När allt då går åt helvete varje gång man gör det känner man sig inte så jävla peppad längre!
INTE ETT ENDA SMS SKA JAG SKICKA SÅ NI VET DET!
Hör Någon inte av sig så är det Någon som förlorar på det. Jag fortsätter bara på trappsteget jag nyss trillade ner ifrån.
OCH Jag är faktiskt på Bra humör så att ni inte tror att jag är helt depp :) Ville bara förtydliga lite om hur jag tänker ;)
Nu är det 22 dgr kvar tills jag får hem min lille plutt <3 Han kommer få mycket KÄRLEK.
Nu är det så att denna gången är det inget sms, inget samtal, ingen annan person som jag analyserar.
Det är mig själv.
Jag har "stängt av" så länge(?) nu och det känns då konstigt att kaaaanske släppa in en annan människa nära inpå.
Jag kan liksom inte heller förstå det här med att tycka om någon, förstår inte hur man kan längta efter någon osv. . . Det låter helknäppt jag vet.. och jag är livrädd för att jag ska tröttna efter ett tag. På personen alltså.
Djur består, men människor kommer och går.. Så har mitt liv sett ut de senaste åren.
De människor som jag hållt fast vid och som jag trivs fasansfullt bra ihop med är få men värda att nämna vid namn.
Sandra, Camilla, Angelica, Caroline, Cecilia(Hon har kommit och gått lite ;) ) Sen har vi då Tina som utökat denna skara, men som är en nyare bekantskap. Till er kan jag berätta allt och jag vet att ni alltid kommer finnas även om det kommer perioder när man glider ifrån varandra.
Jag har fruktansvärt svårt att lita på människor. Genom saker man gått igenom under åren har man fått lära sig att alla är inte vad de utger sig för att vara och de människorna har jag inte mycket till övers för.
Helst säger jag upp kontakten med dem, men ifall det krävs kan jag vara lika falsk tillbaka som de är mot mig för att stämningen runt omkring ska vara god och för att det inte ska bli ett stort pådrag ikring det hela. Hela världen behöver ju inte veta.
Jag gled iväg lite från ämnet kände jag, men det jag nyss skrev är sannerligen aktuellt. tyvärr. Detta fall är inte så dramatiskt som det kan låta, men det får en att inte må på topp alla dgr!
MEN så träffade jag ju en som fått mig att glömma allt jobbigt och bara njuta och vara mig själv just då. MEN man vet ju aldrig hur saker kommer att bli och med min (o)tur vet jag att det är djuren som består...
Turen borde ju vända någon gång säger de. Fram tills att det verkligen blir bevisat kommer jag förbli känslokalla-Hanna. Det är jobbigt för jag är inte sådan. Jag TYCKER OM och jag VISAR det. När allt då går åt helvete varje gång man gör det känner man sig inte så jävla peppad längre!
INTE ETT ENDA SMS SKA JAG SKICKA SÅ NI VET DET!
Hör Någon inte av sig så är det Någon som förlorar på det. Jag fortsätter bara på trappsteget jag nyss trillade ner ifrån.
OCH Jag är faktiskt på Bra humör så att ni inte tror att jag är helt depp :) Ville bara förtydliga lite om hur jag tänker ;)
Nu är det 22 dgr kvar tills jag får hem min lille plutt <3 Han kommer få mycket KÄRLEK.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Du tillhör också en av dem som verkligen aldrig kommer försvinna från min kompis lista. Du är helt enkelt för underbar för det <3 love you!!
Trackback
