My life in words

Först la jag bara märke till dig ibland.
Du var lite lik någon jag tyckt om förut.
Sen började vi prata lite mer, eller kanske mest du med mig.
För mig var du bara en kompis till min kompis och inget märkvärdigt.
Visst, du var riktigt rolig och såg bra ut, men det där extra fanns inte.
En dag dök det där extra upp, iaf för mig, som bara ifrån ingenstans. Kanske pga en händelse ingen av oss minns?
Veckan (+ lite till) därefter var en av de bästa på ett tag.

Sen åkte jag iväg.
Kom hem igen med en ny syn på livet.
Trodde att allt var glömt. Och det till en början.
Men det är som godis, man kan inte få nog av det.
Allt kom tillbaka igen.
Nu står jag här och vet att jag är andrahandsvalet. Har nog alltid varit det.
Jag är den som finns där i väntan på någon annan, någon bättre.
När ska jag få bli den speciella för någon.

Hoppades ett tag att jag kanske var det för dig.

Snälla var ärlig istället för att skylla på tidsbrist, för tid finns alltid.